simonamatata

De senaste dagarna smärtar det igen för Afrika. Jag vill bo där. Min själ är alltid i balans där. Jag mår bra där. Är lycklig där. Känner mig fri där. Vill vara där. Vill att mina barn ska växa upp där, lära sig där, se där. Jag vill se Arnold där, han blir också lycklig där. Ingen förstår. OKej. Ingen vill veta. Ok. Alla förnekar. Ok. 

 

Men jag vet hur det känns inom mig. Jag mår jättebra där. Önskar att alla kunde vara glada för min skull, att jag har hittat en plats i världen som ger mig ro i själen. Kunde inte det vara viktigast av allt? Att jag, min man och våra barn lever där vi vill. Lever där vi är glada. Lever där vi kan ha den livsstilen vi tror på. Varför är det något folk måste ifrågasätta, kritisera och rynka på ögonbrynen för? Varför är det något som andra inte kan förstå? Det är så frustrerande. Jag vet att det finns vissa som förstår, men ändå är det ju typiskt att de vars åsikter jag värderar mest inte förstår. Måste ju dem inte förstå? 

 

Jag drömmer om en dag, när jag bor i Afrika och är mitt lyckliga hälsosamma jag, att jag då äntligen får förståelse och respekt.