Från fetma till lättnad
Just nu har jag flyttat hem till mina föräldrar av lite olika anledningar, en av dessa är att vi kör boot camp med fokus på att gå ner i vikt. Jag har alltid alltid haft svårt att göra just det, och sedan har jag dessutom haft medicinska problem med samma sak. Men nu kör vi. Vilket betyder hittills att mamma lagar och förbereder all mat, jag får serverat och blir tillsagd när jag ska äta. Det är rätt skönt, för jag slipper tänka på det. Mina dagar går ut på allt annat än mat och matlagning. Mamma lagar också till Milele. På natten har dessutom mamma Milele för att han ska lära sig att sluta amma, han har en dålig ovana med mig för så fort han sover med mig snuttar han hela natten och gnäller så fort han släpper. Med mamma sover han i stort sett hela natten och om han vaknar så klappar hon bara på honom så han somnar om. Det betyder att jag på morgonen, 07.30, vaknar och drar direkt ut och kör intervallträning i Hagaparken. Jag varvar mellan att springa och gå mellan varje lyktstolpe. Mot slutet började jag "fuska" genom att gå då jag egentligen skulle sprungit, men som första runda är jag ändå nöjd eftersom jag flåsade och svettades under hela passet.
Så tänkte vi köra de dagar mamma inte ska till jobbet. Sen på kvällen tar vi en gemensam 2-timmars promenad, och under dagarna rör jag mig så mycket eller lite som det blir. IDag har det redan blivit en extra timmes promenad fram och tillbaka från Öppna förskolan, men från och med nu stannar jag hemma tills vi har Mileles babysim ikväll. Jag har flera träffar med kompisar bokade och det känns härligt. Nästan varje dag har jag något att göra och det känns superkul. De dagar som förblir oplanerade tänker jag ut något dagen innan, så imorgon till exempel har jag bestämt mig för att på morgonen så följer jag och Milele med mamma mot Nacka där hon jobbar, så passar vi på att hälsa på min farmor som bor där på äldrehem. Efter besök hos farmor så drar vi till Nacka forum och träffar en mamma som vi träffade idag på öppna förskolan, och efter det till kontoret där vi tillsammans sedan åker och hälsar på min pappa som ligger på sjukhem under denna tid, eftersom han råkade ut för en olycka nyligen.
Så jag är här hemma och håller mamma sällskap och när pappa får komma hem kan jag hjälpa honom runt omkring, och hålla sällskap. Dessutom får jag hjälp med viktnedgång vilket dom också fokuserar på, så vi alla hoppas på förändringar snart.
Innan jag blev gravid hade jag äntligen kommit till en vikt som jag kände mig så bekväm med. Jag vägde 78 kg, jag är 173 cm lång. BMI låg då på 26,1 vilket enligt tabellerna är övervikt, gränsen går vid 25. Men jag var helt ärlig nöjd där, men ok, 75 kg kan ju vara bra så har man lite spann. Nu ligger mitt BMI på 30,7 vilket betyder fetma, alltså inte bara övervikt. Och ja, så här tjock har jag fasen aldrig varit. Det är lika bra att vara ärlig så att man också kan göra ärligt försök att bryta alla dåliga vanor och ta kontroll över livet igen.
Så. 17 kg ska jag gå ner. Helvete vad svårt det känns när man ser den siffran. Men steg för steg kommer jag dit. Om jag bara fortsätter så här!!!!! Önska mig lycka till..