Dancing queen

Ett väldigt roligt minne jag har är när jag var ungefär 17-18 år så var jag och min familj på semester i Sardinien. Vi bodde i ett hus ganska avsides och mina syskon reste fram och tillbaka till och från fastlandet där dom hälsade på vänner och släkt. Jag däremot trivdes rätt bra med att chilla med mina föräldrar. Men efter ett tag blev jag uttråkad och såg affischer om ett beachparty som låg ca 30 min bilfärd bort. Lång historia kort så bad jag mina föräldrar köra mig dit på kvällen, så släppte de av mig där runt 22.00 och så skulle de hämta mig igen någon gång runt 03.00. I början ångrade jag mig nästan men efter att ha svept en öl eller två började jag känna mig mer bekväm. Plötsligt hamnade jag mitt i en svensexa och därifrån lyfte kvällen. En hel kväll alldeles på egen hand och det var den roligaste, friaste kvällen i mitt liv.
 
Igår kväll hände samma sak. Arnold skulle ha Milele ensam för första gången hela natten sedan jag slutat nattamma (och därmed slutat amma totalt, yai). Jag ville gå ut men hade ingen vän som var tillgänglig. Jag blev lite arg först under kvällen och tänkte att det var just typiskt, den kvällen jag  verkligen kan dra ut hur länge som helst och ingen bebis som vaknar kl 7. Då bestämde jag mig att dra ut själv. Frågade runt efter ställen och blev tipsad om ett ställe som verkade passa mig in i smaken. Jag taggade först till genom att ha disco hemma. Satte igång pappas ljudsystem med min favorit musik och skuttade, hoppade, studsade, flamsade och dansade runt. Efter ett tag bjöd jag även in mamma som försökte hänga med i mina svängar men jag var uppe bland molnen. Efter det tog jag en härlig lång dusch och gjorde mig sakta men säkert iordning för att erövra stan på egen hand.
 
Jag kom till stället och började gå runt. Jag ville inte se alltför sökande ut med blicken, men jag hade aldrig vart på detta ställe tidigare så jag hade verkligen ingen aning om någonting. Jag insåg snabbt att det är bäst att skratta bara. För egentligen tycker jag att det är riktigt kul att göra såna grejer, typ gå på en klubb alldeles ensam. Och sedan jag började skratta och le blev kvällen roligare och roligare. Det var riktigt bra musik och jag bara njöt av att få dansa ensam. Alltid kul när någon visar uppskattning och vill dansa men jag snurrade mig bort från alla och kände mig lite som en studsboll mellan människorna. Vilken kväll jag hade! 
 
 Första gången jag var på nattklubb hade min mamma smugglat in mig och min 16 åriga kompis på ett ställe i Köpenhamn. Mamma var med såklart. Jag var först upp på dansgolvet. Ensam. Tills alla andra följde med. Samma gjorde jag i Malmö när jag pluggade. 
 
Jag avslutar detta inlägg med ett citat från ingen mindre än Bob Marley: "When music hits you, you feel no pain"

Kommentera här: