simonamatata

"jag har en blogg" är ord jag aldrig använder. Jag försöker nästan typ dölja det inför mina bekanta. Inte för tt jag skäms för innehållet, tvärtom. Men just för att jag finner bloggar så meningslösa. Eller, ja, de flesta av dem. De flesta man hittar handlar om mode. Gärna extravagant livvstil med många "name-drops" av exklusiva märken. Gärna ska man profilera sig som att man inte bryr sig om något i världen. Förutom väskor dårå. Eller så kanske man bryr sig, men i bloggen så pratar man mest om vilken mat man äter och hur mycket roliga saker man gör i livet.

 

Min blogg skildrar självklart också delar av detta. Men ska jag vara ärlig blir jag ibland rädd av att någon ska läsa min blogg. Ibland glömmer jag nästan bort att någon annan framför en dator och mobil sitter och tar in det jag skrivit. Jag skriver för mig själv på något sätt, dokumenterar det som jag tycker är intressant och värdefullt för mig. Sedan om det är värdefullt för någon annan tänker jag inte på, men det är klart, i efterhand vill jag ju helst att folk ska skita i sina jäkla plånböcker och väskor och smink och allt vad det heter och bara tänka. Det känns som man i dagens samhälle måste ursäkta sig om man använder ord som "meditera", "filosofera" eller "spirituell". För man vill ju inte misstas för en flummare. Eller vill man? Man kommer längst i samhället om man lever vårdslöst och tänker sparsamt. Att investera i sin framtid, och med sin menar jag världens, verkar vara slöseri med tid. Man är för upptagen med att planera event eller shoppa alternativ fika. Så mycket skvaller man kan klämma in däremellan desto bättre.

 

Att bry sig om något är passé. Klart, man kan ibland profilera sig som "världsvan medmänniska" som kanske gör en volontärresa i något stackars land. Kanske man det första man gör är ta massa gullebilder på smutsiga barn och lägger som profilbild på facebook och får massa "likes". Jo, det är klart. Så kan man också göra. Men sen då? Vad händer efter? Hur många av barnen på gatan bryr du dig om i din stad? Hur många av skolbarnen tänker du försöka hjälpa? Ok, i vårt land så kan vi inte hjälpa genom att generöst kontakta vänner och familj för donationer till nya kläder och skolgång för ett år. Men vi kan fortfarande göra val. Vi alla gör val dagligen. Nästan varje sekund väljer vi vad vi för vidare till våra barn i samhället. De flesta 12 åringar idag har en blogg, eller så nöjer de sig med smink och cigaretter. Kanske lite hästar också, det verkar trendigt.

 

Hur gör du när du stiger på bussen? Sitter du med mobilen upp i näsan, eller möter du blicken med gamlingen som egentligen sökte ögonkontakt med dig så att du kunde ge din plats. Eller fortsätter du stirra ner i mobilen och säger tyst till dig själv "det är uppenbart att jag är upptagen med mobilen och inte ser eller störs av någon". HUr gör du när du umgås med dina vänner på stan? Visar ni respekt för de äldre, hänsyn till de andra och medmänsklighet? Om någon ramlar på sin cykel, fast du står tvärsöver gatan i pratar i telefon, lägger du då på luren och frågar hur det gick? Eller tvärtom, om det är du som ramlat och någon frågar hur det gick, blir du högröd  av skam/irritiation över att någon ens uppmärksammade fallet? Säger du tyst och snabbt det gick bra och fumlar snabbt ihop allt för att cykla därifrån nynnandes som om att inget hade hänt? Stannar du någonsin upp för att tala med dina medmänniskor? För ingen anledning alls? Eller gör du alla sociala handlingar enbart via vänner, familj och bekanta? Dina främlingar är någon annans vän eller bekant också. Minns du det?

 

Äsch. Ingen skulle ändå orka läsa ett sånt här långt inlägg. Utan bilder dessutom. Varför slösa tid på sånt! Hermés har ju precis lanserat en ny väska, designad av en Hollywood skådis dessutom, ni vet, hon som precis skiljt sig från han som var otrogen med en mycket yngre musiker. Vakna världen!!