simonamatata

1. Släng inte någonting. Spara allt, även om den är trasig, gammal, förstörd, fel storlek osv osv. Att ge bort är ett alternativ men bara om vi sparar först och sedan flyger ner till Afrika det vi ska ge bort. En låda är redan full med saker som vi alltså inte använder...suck!

2. Maten behöver inte sparas i kylen. Arnold kan lämna en kastrull med mat framme i 2 dygn. Värmer på och sparar ännu lite till. Magsjuka hej!!!

3. Sitt inte bekvämt. Ju mer du hukar och spänner dig desto bättre. Farmors gamla guppande träpallar används flitigare än soffan och fåtöljen. Av Arnold   Dårå.

4. Allt är på ett ungefär. Att säga kag kommer hem efter skolan och sedan komma hem 8 på kvällen är inte konstigt. Arnold menar självklart att han kanske stannar runt någonstans på vägen eller vem vet liksom. Poängen är att han kommer ju hem efter skolan, nån gång. Grrrrr...

5. Att panta burkar som man själv köpt = inkomst. Inte riktigt förklarar jag men Arnold fyller så mycket som möjligt i en kasse och går nöjt till Ica för att sedan smsa mig on vad summan blev. Haha <3

Det får räcka för nu. Finns en hel del kulturkrockar i vårt förhållande, självklart, Sverige och Tanzania är långtifrån varandra. Så länge vi kommunicerar öppet med varandra och visar förståelse samt litar på varandras välmenande så är det inga problem alls. Jag tror att de som inte klarar av kulturskillnader eller distans för den delen har följande två problem; saknad av tillit och saknar vilja att jobba för förhållandet.

Jag och Arnold levde 3,5 år i distans. Viktigt för mig var att ha ett slutdatum på den. Vi visste att senast 2014 ville vi avsluta distansen. Nu blev det lite tidigare än så pga Milele. Men det hjälpte.det bestämde vi 2010 och vi planerade 4 år in i framtiden. För om man nu ska vara tillsammans hela livet, vilket är en känsla jag tycker är obligatoriskt när man är i ett förhållande, vad spelar då ett par år i distans för roll? Av kanske mer än 50 år tillsammans kommer knappast dessa år vara de svåraste i förhållandet. Klarar man inte lite distans så kommer man nog inte klara så mycket mer än så heller. 

Distansen är jobbig för att man saknad varandra. Men det finns saker som är jobbiga med förhållanden på riktigt, tex barn & uppfostran, växer ifrån, träffar en annan, död, sjukdomar, otrohet osv osv. Vad är distans jämfört med detta? Distans bör knappast ens ses som en prövning av ett förhållande då den bara gynnar det hälsosamma förhållandet. Har man bara tillit och vilja att hålla ihop oavsett vad (tror det kallas kärlek) så är det en bra period. Visst ibland behöver man prata ut ordentligt och hackig Skype eller tickande kredit ger någon sorts utmaning, men det är ju bada en detalj för stunden.